Do you go to the dungeon?

**This is an old revision of the document!**

Esems dagbok

Dag 293

Kära dagbok, du kommer aldrig tro vad som hände mig idag. De hela började med en lungn promenad genom öknen när det helt plötsligt i fjärran dök up en gigantisk man med skägg som gormade. Som tur var så var det inte långt till en oas med träd där jag kunde gömma mig från galningen.
Precis när jag trodde att kusten var klar att fortsätta min vandring söder ut så dyker en Kor-prästinna genom dörren och utanför hör jag hur galningen med skägget börjar svinga på en gigantisk klocka.
utanför så började en grupp med Saluker strida mot jätten och en av dem blev träffad av klockan och gick i tusentals bitar. Vilken ond gud måste inte den klockan komma ifrån.
Efter som prästinnan redan verkar ha röjt mitt gömställe så beslutar jag mig för att hjälpa till mot jätten. De visade sig att jätten hade get sig på någon större än honnom själv då en Saluk tillslut lyckades få jätten på fall.

Salukena visade sig vara ett gäng med Matruder som var på väg åt samma håll, dock så verkar den dära Matruden som besegrade jätten vara besatt av en ond demon eller liknande.
Han tuggade och åt några konstiga löv, som om han var en kamel. Under natten så började han försöka smutskasta Kors namn framför prästinan. Då såg jag kanske det konstigaste I hela mitt liv, en Kor undersåte som gick emot sedernas källa och började veva med sin klubba av allt vad hon var värd.
För att kunna få lite sömn så behövde jag tappa av lite av livets goda för att få tyst på spektaklet.

Dag 294

Dagen kunde ju varit bättre, jag gjorde något som jag aldrig trode någon laglydig person som jag skulle göra i sitt liv. JAG betalade skatt för något som jag inte ens visste det var skatt för. Safaq har tydligen gått och blivit helt laglös när de tvingar personer som inte ens är bosatta där att betala skatt för ett besök.
Allt var även under sultanen av Jumlat, den vanhelgade och oheligaste av dem alla. Troligen så är sultanen släkt med den konstiga sniglen som styrde i Safaq.

För att slippa allt problem med skatt och sådant konstigt så gav jag mig av med de andra Matruderna, och Kor prästinan som var orsaken till allt detta konstiga hade get sig av utan att ens säga ett ord.
En mäktig mekaniker ville att någon skulle undersöka en lite ö som utbyte mot att låna ut ett skepp som heter Skymningsfärden(Kilbåten Twilight Wanderer) och dumma som vi var så accepterade vi detta bara för att slippa skatta ihjäl oss.

Dag 295 Part 1

Framme vid ön så visar det sig vara en nergång till jordens under. Du kommer aldrig tro detta men en hel by finns här nere i djupet på Blackclaw Island, en pytteliten ö utanför Jumlat med många hemligheter verkar det som.
Troligen är det här ifrån den oheliga sultanen av Jumlat fått sina krafter från.

Dag 295 Part 2

Handelsskeppet som vi mötte vid piren till ön viade sig ha lite information om färden ner och hade en del nytta av löven som vi hade till övers. Under färden ner så kom en krokodil som blivit galen av en svampsjukdom. Irrskägget fick tyvärr första parkett för att känna på problemet med andedräkten som sjukdomen hade orsakat.

Dag 296

Mörker, mörker och mer mörker. Gångar, gångar och mer gångar. Vad är vi egentligen påväg? Jag måste nog hålla noga koll så Matruderna äter maten, för om de slutar så är detta det perfekta stället som man skulle kunna försvinna på.

Dag 297

Vad är det med dessa gångar, tar de aldrig slut? Var är vi igentligen? Kommer jag någonsin få se solen igen? Får hoppas att det finns något på slutet av denna väg så vi inte bara blev lurade och strandsatta på denna ön.

Dag 298 Part 1

Äntligen framme vid en by, som konstigt nog är byggd på ruinerna av en gamal stad. Vad är det som har hänt här? Byinvånarna verkar ialla fall ganska snälla, dock har de stora problem med ett torn som skiner lila. Snacka om bra saker Matruden hade fått tag på, kanske om jag studerar honom närmare så kan jag lära mig hur man blir en mästertjuv

Dag 298 part 2

Väl vid tornet så började allt klarna, havets brödraskap hade kallblodigt mördat Bronslejonens äventyrare i sin mordiska syn och gjort dem till levande odöda. I källaren av tornet befann sig prästinnan av Bronslejonens äventyrare i full färd med att befria Selans altare från korruptionen men blev galen av vad som gjorts där. Även odöda av havets brödraskapet låg på lur i delar av tornet, men till slut så lyckades vi förhöra en av förövarna som blivit ett spöke av all sin ondska. Han berättade en historia om platsen under dess 600 år av storhet till förfall. Om man tolkade allt så var det ungefär detta som hade hänt:

Ruinstaden är egentligen en megastad byggd av de goda flammans gille för att främja myllrets hav för över 600 år sedan. Men en onska beföll staden då havets brödrarskap tog över och desekrerade staden. Guden Selan lyckades dock lysa upp staden i 150 år med sitt ljus så brödraskapet inte kunde göra allt för mycket skada innan staden föll till Grendels klor. För ett par dagar sedan hade Grendels makt äntligen överkommit Selans krafter och använt dessa till att istället för ett kallt ljus så skickade den ut detta konstiga lila ljus.

Detta torn hade även andra hemligheter så som en skråpuk som fortfarande höll vakt även efter allt som hänt, men även källaren hade en hemlig ingång. Vad som hände här näst var något jag aldrig kunna tänkt mig, bakom den hemliga gångens dörr så hade råttor blivit muterade och var nästan lika stora som en halvlängdsman. En av dem hade även mage att försöka bita mig, tänk om den hade slemmat ner mig och förstört min päls. Var skulle man då hitta ett bra ställe att bada för att göra sig ren igen?

Dag 298 Part 3

Djupgrävarnas enklav hade fler problem än bara ett torn visade det sig, de hade nämligen nyligen varit ett ras som öppnat upp en ny gång till ett heligt temple.
Rykten var att det varit djupalver som tillbett en av mörkrets heliga gudar vid templet men ingen i mannaminne har någonsin sett någon sådan alv.
Tydligen har de även stora problem med två olika rövargäng i trakten som verkar bo i två av de gamla tornen från förr.
Kanske dessa är två av de sex tornen som spöket pratade om?

Dag 299 Part 1

Morgonen började något annolunda här nere, allt är mörkt och bara faklornas sken försöker stoppa mörkret från att komma fram. Kanske det hade varit bättre att låta de lila ljuset vara på ett tag till?

Tydligen var tornet öde och enklaven hade inget i mot att någon flyttade in.
Kanske man kan öppna en barberare där, med utsikt över byn och med stolen på en skråpuk.
Alla på stadens suk verkar vara lite speciella, du har dels den pratglada låssmeden, den högljude muraren men även den glade läkaren.

Tornet är nu i alla fall delvis säkrat för oväntat besök, om än ljuset ibland kanske är lite mycket så är det nu lås på dörren samt en vandöd som vaktar.
Kanske man ska skaffa en företagsskylt med Esem´s blinda barberare - bättre hörd än vandöd

Tydligen så blev Selan lycklig igen när tornet fått nya husgäster för lagomt tills allt annat började bli klart i tornet så började hon åter lysa upp stället. Måste kanske tänka om rörande namnet Den Blinde Barberaren - Fyrtornet I Mörkrets Djup

Vid vidare utforskning av grottorna närmare de förhistoriska alvernas temple så hittade vi flera rum som var blankpolerade, nästan som speglar.
Dock var de bevakat av konstiga djur, del en mask som slukat en arme soldater men även en gigantisk krabba som vanhelgat en av de gamla gudarnas temple.